Hatar mig själv, varför var jag så dum i huvudet?
Jag blir tokig, alla mina tankar snurrar omkring. .. varför gjorde jag som jag gjorde. varför e man så jävla blåst som mig? Jag vill inte , jag orkar fan inte längre! Du var mitt allt, du gjorde mig sjukt lycklig o nu tog allt slut så jävla snabbt bara så för dig. Jag är så ledsen, jag hade kunnat bevisa för dig att jag klarar av mina känslor och att jag hade kunnat behärska mig. Jag vet om att jag är svår att hantera, men jag vet helt hundra att jag hade kunnat kontrollera allt nu. Fast nu är allt över, mitt liv är ett stort svart hål som väntar på mig. Jag gråter hela tiden, jag kan inte få stopp på mina tårar, fortsätter de så här så lär jag bli uttorkad av alla dessa liter som bara rinner ut oavbrutet. Jag vill bara kunna få bevisa att jag klarar detta för dig, men de enda du ger mig är ännu mer svek. att du tappar alla känslor och allt så snabbt det tror jag inte ett dugg på. Isf har du tappat de för längesen utan att du vågat berätta det. Något är fel, något stämmer inte jag känner det på mig. och hitintills när jag känt något sådant har de fan stämt ganska bra. Kan du inte bara hjälpa mig, eller ska jag bara förstöra mitt hjärta och ta bort alla minnen med dig så att jag glömmer allt. Allt fint och underbart som du har gett mig, ska jag bara spola bort allt åt sidan föralltid eller vadå???? Har jag inte gett dig något bra eftersom du bara har tappat allt?? Jag får verkligen spel på detta helvetet.
Varför ska jag vara en sån tönt, varför skulle allt detta skit hända just nu, varför gick jag in i någonting som är så svårt desto längre man är två. VAFAN !!!!!!
Jag har så mycket tankar som jag vill skriva, jag är både ledsen, arg, frusterad och sviken. Jag hatar allt just nu, ingen kan få mig glad om inte du? Mina vänner har försökt att få mig bättre, de har lyckats för stunden men sen efter några sekunder tänker jag på dig och då vet jag om att allt är förstört. Du var verkligen allt för mig, du betyder så mkt för mig och jag älskar dig mer än någonsin, tror inte någon annan kan älska dig så som jag! Jag kan göra vad som helst för att få dig tillbaka, men inte ens det funkar. Snacka om att jag måste vara värdelös i dina ögon om du inte ens har hopp för oss två, när jag försöker med allt? Jag hade kunnat dö för din skull jag hade kunnat springa flera mil om du så hade velat det! Jag vill ju bara ha dig, det kändes ju så jävla rätt med dig. JAG VILL BARA KUNNA FÅ HÅLLA OM DIG NU OCH ALDRIG SLÄPPA TAGET OM DIG! tanken om att du kommer ha en annan snart tar kål på mig, själv kommer jag vara ensam och ruttna åt helvetet, jag är tydligen inte värd dig eller någon annan heller. Kanske jag är men ingen jag vill ha lika mkt som dig???????????????????????????????
Jag var olycklig när jag träffade dig första gången, men när jag väl lärde känna dig och var med dig så blev jag sjukt lycklig och de har jag varit enda sen du kunde få mig att le, men sen igår morse har jag blivit olyckligare än förr. Förlåt menar inte att det är ditt fel nu, det är ju självklart mitt eget fittfel.. Men om bara den chansen hade funnits där då hade du kunnat få mig till den lyckligaste tjejen i världen. Nu måste jag istället försöka bygga upp allt igen, känns som om jag födds på nytt fast i ett helvete.!
Jag är patetiskt jag vet, och jag vet att de finns tusen andra killar som min pappa sa? Men han var den där lilla extra killen som jag kände att han vill jag ha, han vill jag ha en framtid med. Jag tycker fortfarande allt det där, men inte han, han vill aldrig ha mig igen och jag vill inte att det ska vara så här längre.. ... ... ..
I morse ville jag inte gå upp från sängen jag ville bara skära halsen av mig, men sen gick ja upp o tänkte vafan hade de varit den rätta så hade ju han velat ha tillbaka mig men ooooooooooooooooooooooooooooohhhhhhhhhhhhh nu kan jag inte tänka längre! DETTA SUGER SÅ IN I HELVETE! men det är nog många som är glada för detta ändå.
Om detta får dig att vara lycklig så ska jag låta dig vara. Men kan säga dig att du har lämnat ett djupt sår i mitt hjärta. jag kan knappt andas av detta längre.
JAG HATAR ALLT MED MIG SJÄLV! VAD SKA JAG GÖRA ?????????? DET FINNS INGEN ANNAN SOM JAG VILL HA!
Varför ska jag vara en sån tönt, varför skulle allt detta skit hända just nu, varför gick jag in i någonting som är så svårt desto längre man är två. VAFAN !!!!!!
Jag har så mycket tankar som jag vill skriva, jag är både ledsen, arg, frusterad och sviken. Jag hatar allt just nu, ingen kan få mig glad om inte du? Mina vänner har försökt att få mig bättre, de har lyckats för stunden men sen efter några sekunder tänker jag på dig och då vet jag om att allt är förstört. Du var verkligen allt för mig, du betyder så mkt för mig och jag älskar dig mer än någonsin, tror inte någon annan kan älska dig så som jag! Jag kan göra vad som helst för att få dig tillbaka, men inte ens det funkar. Snacka om att jag måste vara värdelös i dina ögon om du inte ens har hopp för oss två, när jag försöker med allt? Jag hade kunnat dö för din skull jag hade kunnat springa flera mil om du så hade velat det! Jag vill ju bara ha dig, det kändes ju så jävla rätt med dig. JAG VILL BARA KUNNA FÅ HÅLLA OM DIG NU OCH ALDRIG SLÄPPA TAGET OM DIG! tanken om att du kommer ha en annan snart tar kål på mig, själv kommer jag vara ensam och ruttna åt helvetet, jag är tydligen inte värd dig eller någon annan heller. Kanske jag är men ingen jag vill ha lika mkt som dig???????????????????????????????
Jag var olycklig när jag träffade dig första gången, men när jag väl lärde känna dig och var med dig så blev jag sjukt lycklig och de har jag varit enda sen du kunde få mig att le, men sen igår morse har jag blivit olyckligare än förr. Förlåt menar inte att det är ditt fel nu, det är ju självklart mitt eget fittfel.. Men om bara den chansen hade funnits där då hade du kunnat få mig till den lyckligaste tjejen i världen. Nu måste jag istället försöka bygga upp allt igen, känns som om jag födds på nytt fast i ett helvete.!
Jag är patetiskt jag vet, och jag vet att de finns tusen andra killar som min pappa sa? Men han var den där lilla extra killen som jag kände att han vill jag ha, han vill jag ha en framtid med. Jag tycker fortfarande allt det där, men inte han, han vill aldrig ha mig igen och jag vill inte att det ska vara så här längre.. ... ... ..
I morse ville jag inte gå upp från sängen jag ville bara skära halsen av mig, men sen gick ja upp o tänkte vafan hade de varit den rätta så hade ju han velat ha tillbaka mig men ooooooooooooooooooooooooooooohhhhhhhhhhhhh nu kan jag inte tänka längre! DETTA SUGER SÅ IN I HELVETE! men det är nog många som är glada för detta ändå.
Om detta får dig att vara lycklig så ska jag låta dig vara. Men kan säga dig att du har lämnat ett djupt sår i mitt hjärta. jag kan knappt andas av detta längre.
JAG HATAR ALLT MED MIG SJÄLV! VAD SKA JAG GÖRA ?????????? DET FINNS INGEN ANNAN SOM JAG VILL HA!