Jag har inte gråtit sen i morse nu, men jag känner att det egentligen vill ut som fan! Men jag vill inte gråta mera... får se hur långt det går tills resten brister ut då?

Jag hoppas att jag kan få må bra snart och få andra tankar i huvudet, ibland känns de som om att det går hur bra som helst men sen kommer de jävla tankarna ändå ju! Att mina känslor inte bara kan försvinna nu, allt hade varit mkt enklare då ju! Jag behöver någon myskompis NU! Kom hit mig, du din frivilliga sak! Behöver verkligen närheten och få ha någon bredvid mig som jag kan snacka med. Allt är så jobbigt, men jag ska iaf överleva detta och gå vidare även om detta kommer ta en evighet känns det som?

Tycker det är svårt att hitta folk på internet nu för tiden, jobbigt värre ^^ ! yeeyeye!

<3 kram