Jag har tänkt på en sak, att när man mår dåligt så är de oftast de som inte känner en så bra eller inte ens känner en som märker att det är något fel! Jag undrar lite varför de aldrig är andra som ser, är de för att de vill o tror att man mår bra eller är de för att de inte bryr sig om en som vissa andra hade gjort?!

Till exempel när jag var på hultan, då grät jag o så kom de fram två killar (främlingar), som fråga hur de var och värsta allt, det tyckte jag var jätte gulligt gjort av dem och jag blev riktigt glad att de såg mig... För hur ofta är de folk som bara går fram till en om man gråter, jadu de har iaf inte hänt mig ofta! 

Fan ibland vill jag bara härifrån, bort från er alla och alla sina bekymmer, all sin dåliga bakgrund, okej nu menar jag ju inte att jag har en hemsk bakgrund, men hade iaf velat ha haft det mycket lättare förr. Nejtack ge mig en framtid som jag kan se fram till istället för att kolla bak hela tiden, jag hatar verkligen mig själv.
Jag är hemsk och ja så är det bara antagligen. Ge mig en värld där jag kan vara i mina egna drömmar att bara få smälta ifrån allt o alla, fyfan vad underbart allt hade varit isåfall. Ge mig frid eller något i den stilen TACK!!!

Nej fan imorgon är det FREDAG, alltså sista dagen på praktiken för denna veckan, sen kommer det snart en ny hård och slitsam vecka ;) !