Jag hatar tankar och ångest! Varför kan man inte få slippa det? Jag är en person som tänker dag in o ut på saker som jag vill ha ändrat på! men vafan det kan man ju ändå inte göra! gjort är gjort! Varför inte bara gå vidare och se framtiden istället? Jadu bra fråga, hade jag kunnat det så hade jag fan släppt allting som hänt, iaf de dåliga! Men men, inget vill försvinna i min skalle. tankar hit o dit dem tar ju kål på mig... bara att se bilder eller något annat fyfan, då tänker man bara jaha de här hade kunnat jag o blablablabla.....

livet är fan hemskt, jag vill vara mellan döden och livet? Där allt är underbart och där man kan se världen på båda sidorna o sånt, fyfan vad underbart det hade varit! Känns ibland som om jag inte finns, som om jag är osynlig och som om ingen bryr sig om vad jag gör eller kommer göra? Alltså helt hemskt...... Helt ensam är jag, har ingen att prata med, eller jo jag har ju förstås folk jag kan prata på och som jag litar på... Men jag känner att vad får jag ut över att sitta o prata med er, de lär inte bli bättre av att få de sagt liksom. Varför ska allting vara så jaevla svårt i livet, jag vill bara må bra och få andra att må bra. Att ha något att leva för, men just nu vet jag ingenting, jag har planer hit o dit, frågan är vilket jag vågar göra? vågar jag mig ut i världen helt ensam? Jag vill, men jag är hemskt rädd för att aldrig hitta det jag söker.

Jaja om knappt sex timmar så kommer min man då ja ! blir nog trevligt, har fan inte träffat honom på över ett år nu ! =)
Ha en trevlig påsk alla !